Blogg

Fler poliser? Nej, men mer kultur!

Jag minns ett inslag från förra året i P1:s humorinslag Public service om söndagsmorgnarna i Godmorgon, världen. Det är auktion, där partiledare efter partiledare lägger sina allt högre bud. Till slut ökar Stefan Löfven sitt bud så kraftfullt att det suckas i församlingen. Auktionen avgjord, Löfven vann slaget.

Vad det handlade om? Poliser. Alla ville ha fler poliser, frågan var vilket parti som skulle lägga högsta budet. Det är en hejdlöst rolig sketch, men nu börjar jag ana att verkligheten slår fiktionen.

Är vi inte där i dag?

En del debattinlägg får mig att förvånas. I högt tonläge ska hårda tag mötas av hårda tag, hot med hot. I till exempel torsdagens ledare i Kristianstadsbladet (18 januari) framförs just de åsikterna, men även att det offentliga stödet till kulturen måste minskas för att gå till verksamheter som ses mer nödvändiga. Som om kultur endast vore en fritidssyssla, förströelse.

Och när jag läser referaten från onsdagens politiska riksdagsdebatt dominerar domedagsämnen och statsministern funderar till och med på att det inte ens räcker med poliser längre, nu krävs det militär. Vad har politiken att erbjuda om dess förespråkare förvandlas till en larmcentral som ropar högt och ringer in akuta förstärkningar? Givetvis finns det problem i samhället, givetvis finns det kriminalitet och tack och lov för att vi har poliser, men att tro att de är lösningen är inget annat än att hänge sig åt en desperat åtgärd för stunden. För vad händer om problemen och kriminaliteten inte minskar? Ännu högre rop på ännu fler poliser.

Efter att ett barn av misstag sköts ihjäl under en gänguppgörelse i Göteborg för något år sedan fick en socionom som följt den kriminella utvecklingen i trakten frågan av SVT:s reporter. ”Hur många poliser behövs för att lösa problemen?” Och hon svarade: ”Det spelar ingen roll hur många, när poliserna kommer in i bilden är det alldeles för sent. Vad som behövs är betydligt större satsningar på barnen, på skolan och de sociala områdena. Endast så kan du minska brottsligheten på sikt.”

Jag håller med. Satsa mer på utbildning, på stödjande samhällsfunktioner och på kultur. Här finns både kunskap och alternativ som öppnar dörrar och ger nya perspektiv. Och här finns uttryck och forum för att få människor att växa.

Läser just nu romanen ”Häxyngel”, Margaret Atwoods briljanta nytolkning av Shakespeares drama ”Stormen”. Här sätter en sparkad regissör upp pjäsen inuti på ett fängelse, med interner i rollerna.

Inför ett besök till fängelset av landets ledande politiker sprids ryktet att bidragen till teatersatsningen ska läggas ned. För att det, enligt politikerna, krävs hårda tag mot internerna, inte några mysiga teaterövningar. Teaterchefen samlar sina fängslade skådespelare: ”De bryr sig inte om att ni utbildar er, utan vill att ni ska fortsätta vara okunniga. De är inte intresserade av fantasins möjligheter, och de har inte kommit underfund med konstens försonande kraft. Värst av allt: de tycker att Shakespeare är slöseri med tid. De tycker inte att han har någonting att lära ut. /…/ Men tillsammans kan vi stoppa deras nedläggningsplaner. Vi ska visa dem att teater är ett mäktigt utbildningsverktyg. Eller hur?”

Och som svar från en av internerna hörs: ”Det kan du hoppa upp och sätta dig på. Tordyvlar dem pina! Sårnad täcka dem!”

Håller med.