Blogg

Frågorna om pressens roll i "The Post" är än mer viktiga idag

Vad är en film av Spielberg? Smidigt elegant hantverk, smörig musik, överbetalda kändisskådespelare och… alldeles alldeles underbar!

Mina tåg hem ställdes in i tisdags kväll, så istället gick jag på bio. ”The Post” fick det bli, tack och lov för det! För trots att jag är urtrött på John Williams oljiga filmmusik, lätt ointresserad av Spielbergs väl rappa och smidiga hantverk och att filmen innehåller alltför mycket okritisk tidningsnostalgi är bioaktuella – och Oscarsnominerade – ”The Post” en oerhört bra film. Efter drygt 20 år i tidningsbranschen, dock inte som nyhetsjournalist, var tårarna nära flera gånger.

För bortsett från själva nyhetsdramat, dock intressant i sig, lyckas Spielberg fokusera på ett par stora frågor som känns än mer angelägna idag än då. Som de om mediernas roll och klimat: Vad är pressens uppgift? Vad händer om pressen tystas? Vem är pressen beroende av? Men också frågorna om kvinnornas möjligheter i en mansstyrd bransch, där Meryl Streep i rollen som huvudpersonen Katharine Graham (den första kvinnliga publicisten för en större amerikansk tidning) effektivt visar hur hennes kön påverkar synen på hennes jobb betydligt mer än hennes kunskaper och åsikter.

Med Trump som president och ett halvår med #metoo är dessa frågeställningar och perspektiv allt mer nödvändiga att ställa. Snacka om timing!

”The Post” genomsyras av skrivmaskiner, papper, cigaretter, fötterna på bordet-möten, hantverk, ett tidningshus med en massa anställda – allt från chefer till reportrar, tryckare och tidningsutkörare – och allt detta i en tid där den handfasta tekniken krävde mycket mer tid.

Inget av detta finns kvar idag, allt har ändrats, men likväl; inget har ändrats. För pressens grundläggande uppgifter ligger kvar, och den är precis som det slås fast i domen i Hovrätten i målet mellan Vita huset och de båda tidningarna New York Times och Washington Post: ”Pressens uppgift är att tjäna de som styrs, inte de som styr.” Eller som den i sin helhet lyder på engelska: ”In the First Amendment, the Founding Fathers gave the free press the protection it must have to fulfill its essential role in our democracy. The press was to serve the governed, not the governors.”

Filmen visar dock att striden inte endast handlar om politiken vs media, utan också om kapitalet vs media. För samtidigt med den avgörande nyhetspubliceringen ska Washington Post in på börsen, varpå flera rådgivare påpekar att den här uppseendeväckande publiceringen om politikernas agerande i Vietnamkriget kan få flera investerare att dra tillbaka sina pengar. Med fara för tidningens överlevnad.

Jag delar filmens åsikt, en fri press är helt nödvändig för ett öppet demokratiskt samhälle. Men en fri press kräver också att ägarna och de som på olika sätt investerar i medieföretag inte påverkar tidningens journalistiska innehåll. Även där delar jag filmens åsikt. Och det är fint att se hur försöken från de högsta politiska instanser att begränsa pressens friheter väckte en såpass stark oro och ilska hos allmänheten att det ledde till stora demonstrationer.

Kopplingarna till dagens mediesituation är med andra ord flera. Och frågeställningarna är inte bara fortfarande aktuella, de känns faktiskt ännu mer angelägna.