Blogg

Funderingar när den tillfälliga sjukdomen flyttar in

Det är märkligt med sjukdom, tar liksom ingen pardon. Även om det går att bygga motstånd mer eller mindre bra så drabbar den alla och knackar inte försynt först på dörren och undrar om det passar nu… eller kanske bättre nu? Den tar över, och jag som individ har bara att anpassa mig. Vad är alternativet? Brottas med den kan fungera ett tag, men risken är stor att dess effekter blir än värre och varar än längre. Bara att lägga sig.

Jag är där nu, har snart varit det i en vecka. Det här är ingen klagoblogg, tycker sällan jag är sjuk, men när jag väl drabbas av värk eller infektion av det mer kraftfulla slaget (i det här fallet nån form av influensa) inser jag hur mycket jag tar för givet i vardagens liv. Och att få vara frisk är en rikedom, en av de största. Min pappa dog till slut av sin kroniska sjukdom, och liksom många andra i hans situation var han mycket tydlig med sin åsikt: Jag ger bort allt jag äger mot en enda sak: att få bli frisk!

Jag vet däremot att jag kommer att bli frisk, det kommer ta en vecka, kanske två, det kommer ställa till en del bekymmer av skilda slag men i ett större perspektiv…? Den tillfälliga sjukdomen som tvingar oss att ställa in alla rutiner och plikter på jobbet och i det privata, alla utflykter, möten och nöjen, träningar och pendlingar, den sjukdomen får oss också att se hur vi fyller våra dagar med en mängd aktiviteter. Och hur dessa binder upp oss – på gott och ont.

    Jag är själv överförtjust i att fylla min almanacka med diverse händelser; mycket kulturevenemang, men även träning och social samvaro. Även den här veckan var fulltecknad, men är det inte längre. Influensan flyttade in och låste dörren. Om det inte hade varit för värken och tröttheten kunde det vara en lärorik vecka, full av… ingenting.

    Nu handlar det om att stå ut (rättare sagt: ligga/sitta ut) för att hitta nya krafter. Men kanske bör jag lära mig något av det här på sikt och planera in en liknande period då och då framöver? Att när jag är frisk stänga av några dagar, och låta det stilla ske. Eller inte, det finns ju så himla mycket roligt och viktigt att göra. Hm, tål att funderas över. När jag blir frisk.