Blogg

Matad med meta till döds

Vi har haft kurs om metadata. Några herrar från Kalmar kom. Det heter Gotamedia för att prickar inte kan sväva på svenska när datorer ska forsta. (De ska förstå alltså)

Jag var inte där, på metadatakursen. Jag satt vid kulturredaktionens dator. Så oerhört plan och verklighetsbaserad är jag. Jag skrev en text om en konstnär som ställer ut verkliga, fysiska grejer, Sven-Ingvar Johansson. Han berättade att han nog försökt lite att vara konstnär, alltså på en metanivå, när han var yngre och utbildade sig.

”…man gick på utställningar och tittade på svåra bilder och hängde lite med konstnärer, sådana som faktiskt satt och drack rödvin och snackade om konst, men aldrig gjorde någon konst.”

Metaherrarna från Kalmar skulle nog inte uppskatta att höra om hur ”taggarna” och metadatan vänder taggarna utåt på vanliga reportrar ibland. Texten om konstnären till exempel. Den har fått en del okej taggar som typ: snö, skog, konst och skulptur. De är ämnesrelevanta, men dessa då: bränder och snacks?!

Jag forstar inte den metadatan.

Den sista taggen som autosystemet lade till var ”döden”.

Jag undrar om metadatan har ett högre medvetande än jag? Undrar om metadatan någonsin undrar över ”meningen med livet”?

Jag tänker allt oftare på SVT-serien ”Äkta människor” där cyborgs, eller hubbotar som de kallas av människorna med matspjälkningssystem, ställer frågan kring när de ska få samma juridiska rättigheter som vi, köttsliga. Vi närmar oss denna etiska gränslinje väldigt fort. Eller? De kanske tänkte så på 1800-talet också när järnvägsvidundren ångade fram. Men det känns som att det nu går flygande fort, att det flyger självkörande taxibilar och läkardiagnoser genom direktsänd videolänk hit och dit, och du kanske tror att du läser den här texten för att någon skrivit den. Det kanske är en robot. Och hur smart är den?

Smartare än varenda människa, säger de – forskarna. Robotar med artificiell intelligens, AI, klår redan nu människor på vissa områden. Men nu ska de alltså börja tänka mänskligt också. Så snart kan du förutom till läkaren också ringa till en robotkurator eller psykolog. 

Hallå? Nu vill jag gärna att konstnärer som Sven-Ingvar Johansson går in och pekar med penseln och frågar: ”Men varför?”  och ”men sedan då?”  och ”men kejsaren har inga kläder!!!” Vad ska vi göra när alla mänskliga sysslor och uppgifter kan uträttas lika bra eller bättre av en hubbot som dessutom beter sig som en människa? Nu snackar vi meta. Meta till döds.

Den där sista taggen. Där satt den.

Meta ligger hur som helst i tiden. Humorgruppen Grotesco visar det gång på gång, hur ramarna går utanför ramarna. Jag har också noterat att Axel Danielson (från Vittskövle) och parhästen Maximilien Van Aertrycks kortfilm ”Studio 5” nu senast gäckat svenska nyhetstittare. 

Och jag vill heller inte riktigt veta hur det ser ut i rutan fast bakom rutan, i den verkliga tv-rutan. Ankarna som sitter där och svaj-svajar och blajar. Men nu vet jag och kommer framöver inte kunna tänka bort denna metamorfos.