Blogg

Min kompass: Lämna skrivbordet!

Bokmässan i månadsskiftet september/oktober var i sin helhet inte lika kraftfullt inspirerande som vanligt, likväl fanns där en kreativ styrka både här och där. Mängden medvetna, kritiskt ifrågasättande och självständigt tänkande aktörer i form av organisationer, rörelser och enskilda är vart år berikande och stärkande att möta och ta del av. Som bästa ingefära-shoten.

I höstas var det dock tydligt att flera hade valt att protestera mot mässan genom att inte närvara, flera av dem medverkade på något av de alternativa initiativen som vuxit fram. Jag besökte även båda dessa, och av det jag såg saknades definitivt inte kvaliteten, men den underbara publikmixen som alltid söker sig till bokmässans alla hörn fanns inte alls här. Det var som ett kulturevenemang en torsdagskväll i Västerås eller Halmstad. Bra! Viktigt! Men väl mycket inom kulturzonen.

Där och då kände jag tydligt att en jätte som Bokmässan behövs! Som kraft, kunskap och inspiration. Men med den dominerande positionen följer också krav på agerandet, och det ska bli spännande att se hur/om Bokmässan lyckas stå på egna ben hösten 2018 och även gå vidare efter kritiken och bråken. Och hur tänker de som protesterade i år göra; fortsätter de att bygga vidare på sina alternativ även under nästa år? Själv blir jag inte förvånad om några av de stora bok- eller medieaktörerna kommer att agera för att på allvar dra igång en mässa i huvudstaden.

Innehållet då? Jo, jag skrev om en hel del av det jag upplevde direkt från Bokmässan, men det finns ett samtal jag särskilt minns och som levt vidare i mig. Nämligen:

Ett tjugo minuter kort samtal – lika lugnt som intensivt på något märkligt vis – mellan förre FN-tjänstemannen Anders Kompass och journalisten Martin Schibbye. Om mod och civilkurage, om att våga gå sin egen väg och höja rösten i mörkret. Trots hot och stora risker. Schibbye gav sig in i en livsfarlig terräng för att försöka avslöja övergrepp och fusk med ett oljeföretag inblandat. Kompass slog larm när han fick vetskap om franska FN-soldaters övergrepp mot barn i Centralafrikanska republiken. Soldater som förstörde människor, inte försvarade. Fruktansvärt! Schibbye fängslades i Etiopien, Kompass stängdes av från sin tjänst. De agerade för rättvisa och en bättre värld. Med följd att de straffades, inte de skyldiga.

Kring detta kretsar deras samtal, och hela rummet denna tidiga fredagsmorgon är helt fullsatt, inte minst av skolungdomar.

Så kommer sista frågan.

Schibbye: Vad är ditt råd till de personer som sitter inne med kunskap som kan avslöja brott, vidrigheter och korruption, hur ska de agera för att våga prata om vad de vet? Hur ska de göra för att bryta tystnadskulturen inom sin organisation, sitt företag eller sin myndighet?

Kompass: Jag har främst ett råd: Lämna skrivbordet! Det finns alltid ett mejl till att svara på, alltid ett samtal att ringa eller ännu ett möte att gå på. Men det är människorna vi måste besöka och lyssna till, för att se hur dom har det och förstå vad som pågår. Och hur vi på bästa sätt kan arbeta för att förbättra deras situation. 

Lämna skrivbordet! Hur ofta har jag inte tänkt på de två orden. I Kompass riktning handlade det om olika former av tjänstemäns arbeten, men det gäller ju även många fler yrken och områden, inte minst journalistiken och mig som redaktör. Vi måste också inse vikten av att prioritera rätt när vi komponerar våra tidningar, webbsidor eller gör radio, det vill säga: Lämna skrivbordet.

Fast i mina ögon handlar det inte bara om ett yrkesperspektiv, utan ett mänskligt perspektiv: Vi behöver våga lyssna till andra än våra egna, vi behöver se och försöka förstå. Även här behöver vi lämna vår comfort zone, vårt skrivbord.

Det är åtminstone min ambition till kompass framöver.