Blogg

Skicka en statlig utredare till Staffanstorp!

Vilka som bär den svenska kultursektorn är inget nytt. De enda kulturaktiviteter som män utövar i högre grad än kvinnor är att spela datorspel och besöka fornminnen.
Kanske är det så. Men allt beror på scenen. Sätter du en get med ett bildäck runt magen på ett museum. Ja, då är det konst. En pissoar. Ja, det också.
Sätter du – eller rättare sagt regeringen – ett gäng statliga utredare att analysera kulturvanor, ja då har de sin pappersscen. Sin data. Underlaget är inte precis performance. Det är en färdighet och profession att skriva rapporter, det är efter alla konstens regler – men konstnärer använder sig sällan av ordet ”utreda”. De undersöker eller utforskar. Det samma gäller nog i flera fall publiken eller besökarna.
Hur som helst. Myndigheten för kulturanalys kollar regelbundet av svenskars kulturvanor. Nu är en ny rapport klar. Enligt den är det utbildade stadskvinnor av tillhörande medel- eller överklass som är de mest kulturaktiva.
Staten satsar det mesta av våra kulturpengar på traditionella konstformerna, teater och opera och museer, konstaterar myndigheten.
Mmm…just det, allt beror på scenen och ögonen som ser den som en scen. Dessa institutioner ligger ju som bekant i städer, ju större desto fler. Stoppa materialet i en utredare, ut kommer utredda saker. Det är som att gå till frisören och få håret kammat och klippt. Som finast på din finaste är ändå alltid den rufsiga morgonkalufsen. Glöm det inte.

Poesi och konst går aldrig att utreda, mäta. Gå och mät horisonten! Möjligen kan du analysera den. Men utreda? Nej. Det en helt och hållet hopplös uppgift att utreda kulturvanor.
Jag tänker på en lång, lång smal pappersremsa jag såg en gång. Den fladdrade ut från ett öppet kontorsfönster på fjärde våningen av ett grått, grått betonghus. Kände mig som en figur i en Roy Anderson film. Så vackert, ödsligt, litet och stort. Räkna dina siffror du i ditt betonghus. Fortsätt med det du, lilla, lilla människa.
Eller släng dig ut i kvittot. Lianen.
Jag tänker också på Tiffany Persson i humorserien Hipp Hipp medan jag läser Myndigheten för kulturanalys rapport . Tiffany har besökt Moderna Museet i Stockholm. Här är hennes analys av Jackson Pollocks actionpainting: ”Ser ut som en påfågel har kräkts. Ungefär”
Tiffany Persson i Staffanstorp hör inte till de kulturaktivas skara. Fel ort. Fel klass. Förmodligen fel uppväxt – detta om en ska tro Myndigheten för kulturanalys.
Men jag tror den inte.
Det stämmer så klart att Tiffany – som för övrigt är frisör – inte besöker Stockholm eller går på museum särskilt ofta. Men hon går på Malmöfestivalen. Hon äter mat. Hon handlar kläder. Hon videobloggar och hon spelar GTA.
Men myndigheterna säger att hon inte utövar så mycket kultur, drar ned snittet så att säga.
Samma sak med Nisse i Huaröd och, låt säga Pia i Sjöbo. Nisse är aktiv i Brukshundsklubben och har en schäfer han tränat till champion. Han gillar att plocka svamp – Nisse alltså. Men han och hunden och svampen är inte med i rapporten.
Pia står mest i garaget när hon inte är på bilträffar eller far ut för att lyssna på Lasse Stefanz eller andra på någon dansbana. Hon är inte heller med i rapporten.
Inte heller Conny som ägnat halva livet åt att meditera. Eller Nour som samlar på ljud och håller på med parkour.
På Skånska campingar runt om i hela Skåne befinner sig just nu tusentals personer. Men de ägnar sig inte heller åt kultur. Inte enligt de räta utredarlinjerna.
Men att lantisar eller småstadsbor skulle vara mindre kulturaktiva är en utsaga som är en saga.
Jackson Pollock, så borde någon rapport få heta. Och skicka en utredare till Staffanstorp!