Blogg

Weiwei blundar inte för flyktingkatastrofen

Jag minns Ai Weiweis konstverk på 2015 års Open Art-fest i Örebro. Hundratals arbetaroveraller hänger i linor högt över en gågata i centrala staden. Mitt bland butiker och extraerbjudanden, mitt bland cafégäster och mys lyfte han fram situationen för många hårt arbetande människor i dagens Kina, det land som pumpar ut lågprisvaror till hela världen.

Titeln var ”Think Different (How to hang workers’ uniforms)” och jag fann det så vackert, så fruktansvärt, så oerhört bra.
Efter att ha lämnat Kina, där han länge satt i husarrest, är han numera bosatt med sin familj i Berlin och har engagerat sig i de senaste årens flyktingkatastrof. Så även i den bioaktuella långfilmen ”Human flow”.
Jag såg den i en helt fullsatt salong under Stockholms filmfestival i november månad. Här reser konstnären runt i världen för att skildra flyktingens situation, varvat med några intervjuer om vad som pågår och varför plus ett och annat citat av författare och journalister.

Omfattningen är omskakande och att på så nära håll se hur människor är beredda att riskera sina och sina barns liv för att fly fruktansvärda förhållanden för nya fruktansvärda förhållanden går inte att värja sig mot. Skillnaden mellan det de flyr från och det de flyr till är en enda sak: hoppet. Stannar de har de inget hopp – det kommer inte att bli bättre! – flyr de har de hopp – det kan bli bättre.

Ai Weiwei filmar flyktingläger, möter enskilda och tar emot dem när båten når land. Vi ser mängderna, men också individerna. Och det är i detta som en av styrkorna ligger; att vi mycket tydligt ser och inser att var och en är sig själv. De är flyktingar, visst, men de är alla olika. Precis som du och jag. Vi är svenskar, men också… Det är egentligen självklart, men inte om en lyssnar till dagens höga tonläge.

En annan styrka är att han inte fokuserar enbart på krisen vid Medelhavet, Burma och USA är två andra länder som tas, liksom afghanernas situation i Pakistan. Och en tredje styrka; han är på plats. Ai Weiwei ser och möter människorna, fotograferar, filmar och pratar med dem… är där.

Vad jag saknar är den kritiska ifrågasättande blicken och mer seriöst djupa analyserna. Nu stannar ”Human flow” vid ett viktigt tidsdokument. Gott så, förvisso. Det här är en katastrof i vår tid vi aldrig får blunda för.